Studenten närmar sig med stormsteg, och snart är den 9 juni här och vår tid på ProCivitas Privata Gymnasium är över. Och visst är det blandade känslor. Det ska bli otroligt skönt att slippa allt plugg och alla dessa MÅSTEN som hänger över en under gymnasium tiden, det är deadlines som MÅSTE följas,det är prov som man MÅSTE skriva bra på, det är träningar och matcher som man MÅSTE prestera på, det är vänner och kontakter man MÅSTE vara rädd om och det är ett 3 år som man MÅSTE ta vara på, på bästa sätt och verkligen njuta utav tiden.

Men nu är tiden snart slut och vi ska ge oss in i nya liv och ge oss på olika utmaningar, vissa svårare än andra. Vissa av oss ska plugga vidare med en gång, och dessa beundrar jag otroligt. Själv skulle jag aldrig kunna sätta mig vid skolbänken frivilligt efter efter 12 år av MÅSTEN. Nej, nu är tiden här då vi ska leva livet till 100. Ut och upptäcka världen, lära sig nya saker, träffa nya människor ifrån olika kulturer och religioner, för att sedan vara bredd för att sätta sig vid skolbänken igen för att återta studierna och plugga in din framtid. Och det känns lite läskigt. För det kommer gå snabbt, alldeles för snabbt. Jag är bara 18 (snart 19) år, men har redan panik för framtiden. Vad ska jagplugga till? Vart ska jag bo? Kommer jag gifta mig? Skaffa barn? MEN, jag har bestämt mig för att leva i nuet. jag lever idag.

till mina älskade vänner här på internatet och i Växjö, ni vet precis vilka ni är. TACK för allt ni gjort för mig, för att ni gjort dessa tre åren till dem bästa i mitt liv. Ni är guld värda och jag avgudar och beundrar er till 100%. jag älskar er!